Vad svarar du när du får frågan “vad har du gjort idag då”?

Börjar du räkna upp att du minnsann har tvättat kläder och tömt diskmaskinen och handlat mat och varit på joggingtur…?? Då ska du fortsätta läsa.

I dag fortsatte mentaltränarutbildningen. Det var en inspirerande dag med många spännande diskussioner, men det som envist började snurra i min skalle var nåt som vår lärare sa:

- Vi människor har gått från att vara “human beings” till att vara “human doings”.

Denna mening slog mig med full kraft och satte igång en tankeprocess utan like.

Jag är en klassisk så kallad “doer”. Och stolt över det. Det är fint att kunna säga ett man är en handlingsmänniska. Folk beundrar personer som får saker och ting att hända.

Jag spinner vidare på funderingarna och kommer fram till att mitt ständiga checklista-liv innebär att jag värderar mig själv enligt det jag GÖR, inte enligt det jag ÄR. Plötsligt tvärstoppar mitt febrila tankearbete vid En Stor Insikt. Som utpräglad prestationsmänniska så har jag burit med mig en felaktig uppfattning ända sen barndomen: När jag slutar göra, så slutar jag ha ett värde.

Hemska tanke.

Befriande tanke!

Jag, precis som du, skapades till att vara human beings, inte human doings.

Vi är - och kommer alltid att vara - speciella och värdefulla bara för att vi är de vi är. Vi behöver inte bevisa att vi kan, vi behöver inte förtjäna vårt värde.

Så varför får jag ångest om jag sätter mig två minuter på soffan? Fast jag redan har lagat mat och hjälpt ungarna med läxorna och tränat och utfört oräkneliga andra sysslor?

Jag är rädd för att inte räcka till. Att inte duga som jag är. Att inte vara värdefull nog att älskas av mina medmänniskor.

Nästa gång när någon frågar dig eller mig ”vad har du gjort idag då”, låt oss svara: “idag har jag bara varit människa”.