Planera din energi, inte din tid

Tidsplanering i all ära, men det är inte din tid du ska planera! Det är din energi.

Hur kan man planera sin energi???

Vi har alla 24 timmar i dygnet. Att fylla dem brukar inte vara nåt problem, snarare att få dem att räcka till. Vem har väl inte önskat att det skulle finnas fler timmar i dygnet? Men hur vi än ber till högre makter så kommer detta inte att ske. Därmed får vi istället satsa på att åstadkomma mer på de timmar som finns tillgängliga!

För att åstadkomma mer på kortare tid behöver vi bli effektivare. För att bli effektivare behöver vi agera med hög energinivå. För att agera med hög energinivå behöver vi göra följande:

1.       Spara energi

Detta kan vi göra på tre sätt. Det första är att inte slösa kraft på saker vi inte kan påverka, såsom vädret. Tänk efter om det finns saker du sätter tankekraft eller irriterar dig på som är utanför din makt. Sen bara släpp dem. Det andra är att skapa rutiner. Till exempel så har jag gjort en vana av att gå till gymmet varje morgon innan jobbet. Det sker per automatik och hjärnan behöver inte slösa kraft på att debattera om jag orkar gå dit eller inte. Det tredje är att bli av med energitjuvar, såsom människor i din närhet som bara dränerar dig på all ork. Undvik dem! 

2.       Samla energi

Här gäller de gamla vanliga tipsen; motionera, sov tillräckligt och ät bra. Men det finns även andra knep. När du gör saker du gillar så samlar du kraft. Själv får jag massor av energi när jag mentaltränar andra, eftersom jag älskar att hålla på med det. Så tänk efter – har du nåt du tycker om att göra, som ger mer än vad det tar? Ytterligare vinkar är att umgås med människor du tycker om, och att skratta mycket.

3.       Känn din energirytm

Vår energinivå går upp och ner under hela dygnet, i ungefär 90-minuters cycler som kallas Basic Rest-Activity Cycle (BRAC). Jag känner av dessa cykler mycket tydligt. Dagens första dipp infaller ca 90 minuter efter förmiddagskaffet, så strax efter kl 11 är jag väldigt oproduktiv innan jag fått lunch i mig. Nästa anfall av trötthet kommer ganska exakt 90 minuter efter lunchen och då måste jag ha eftermiddagskaffe, gärna med en chokladbit för att hålla blodockernivån uppe.

Genom att vara uppmärksam på dig själv så kan du klura ut din personliga dagsrytm. Följ med dina arbetsvanor under en vecka och ange de tider när du är mest produktiv och du bör hitta ett mönster. Försök använda dessa perioder för dina viktigaste arbetsuppgifter.

Jag överdrev lite i början förresten.

Förstås ska du planera din tid också. Det är bra att ibland ställa sig frågan om man använder sin tid förnuftigt, och med kall hand prioritera bort alla tidstjuvar. Men jag påstår att det är ännu viktigare att bli av med energitjuvarna.

Så testa på att börja energiplanera! Tänk att kunna ta dig an viktiga arbetsuppgifter eller sysslor med hög energinivå och få saker och ting gjorda med supermänsklig hastighet!

Amy pizza.jpg

Idag samlade jag energi genom att äta hemlagad pizza, såå gott!

Vad sägs om att ta semester från semestern nästa sommar?

September smög sig in som en tjuv om natten – och ekorrhjulet snurrar återigen i hundra knyck, surdegarna på jobbet tornar upp sig sakta men säkert och det känns inte ett dugg att man haft fyra veckors avkoppling helt nyligen!

Den känslan är verklig, faktisk. Åtminstone om man får tro psykologen och forskaren Jessica de Bloom, som i över tio års tid har forskat i hur jobbledigheter påverkar oss. Hon har kommit fram till att semestereffekten klingar av bara efter en ynka vecka! Puff borta! Detta oavsett hur lång ferie man har haft.

Hon påstår också att hälften av gångerna blir våra semestrar en besvikelse.

Låter mycket men när man tänker efter så är det inte så konstigt. Vem har väl inte drabbats av magsjuka eller andra krämpor, ihållande regn, hotell som inte håller måttet, skräniga grannar eller attackerande myggsvärmar…

Addera till det hela att enligt statistiken så ansöks det om flest skilsmässor under sommaren då vi får tid att tänka igenom våra förhållanden – och man börjar fråga sig om sommarsemester alls är någon bra idé!

Forskar-Jessica kommer med ett förslag till lösning på dilemmat.

Hon föreslår att man sprider ut ledigheten under året.

Om man tar korta små ferier ofta så sprider man ut risken för uselt väder, sjukdomar och annat tråkigt som kan göra en besviken. Den sammantagna semestereffekten blir dessutom längre. Om den hypotetiskt sett räcker i 3 dar efter sista semesterdagen så blir den hela 30 dar om vi tar semester i 10 små delar.

Förstås är det få förunnat att kunna göra så, inte minst om man har barn i skolåldern och helt enkelt är tvungen att hålla sin ferie då när barnen är lediga. Men hur som helst en intressant tankelek!

En annan tanke som jag lekt med är att ta en så kallad worcation.

Det innebär att man kombinerar arbete och semester, så att man stannar på resmålet en längre tid och jobbar därifrån. En gammal kollega till mig hade för vana att i januari varje år hyra en lägenhet i alperna för 5-6 veckor. Han klev upp i vanlig ordning kl 7 om morgnarna, jobbade till 15-tiden och begav sig därefter ut i slalombacken. Klockrent!

Tyvärr är ju inte heller detta ett alternativ som går att ordna för vem som helst.

Däremot kan nog vem som helst ordna nåt som kallar för homecation eller hemester på svenska.

Då har man hemmet som utgångspunkt och gör korta dagsutflykter till närbelägna ställen. Inte ett så pjåkigt alternativ till exempel om bankkontot gapar tomt för tillfället eller om man har småbarn och inte känner för att resa längre bort. En bekant gjorde i somras så att han höll bara en vecka helt ledigt, varefter han i två veckor jobbade under förmiddagen men spenderade resten av dagen med familjen och gjorde små utfärder.

Allmänt sett brukar vi ju också vara dåliga på att turista i vår näromgivning, någonting som jag själv i alla fall gärna skulle göra mer av. Det är ju dessutom ett klimatsmart val!

Kanske är det dags för samhället att ompröva semesterbegreppet? Och för arbetsgivarna att bli mer flexibla? Det finns säkert många som vill hålla fast vid en lång, sammanhängande sommarferie, men andra som vill jobba från alperna eller karibien kanske :-) Kanske man nästa sommar skulle ta semester från den traditionella semestern och testa nåt annorlunda..??

Mobile office Lanzarote_1.jpg

Med dagens teknik är det hur enkelt som helt att ha ett mobilt kontor på något inspirerande ställe :-)

Blev semestern inte som du tänkt dig?

På arbetsplatser runt om tävlas det just nu om vem som har upplevt den magnifikaste resan, det ljuvligaste vädret och den läckraste maten. Standardfrasen lyder: “Jo tack semestern var toppen men den gick alltför snabbt”.

Kalla mig galen, men själv är jag rätt nöjd över att den gick snabbt. Jag sticker inte under stol med att ledigheten den här gången inte blev en full tia. Visst fanns där alldeles ljuvliga dagar också, men som helhet lämnade den mer att önska. Sånt hör dock livet till – enligt psykologen och forskaren Jessica de Bloom blir våra semestrar faktiskt hälften av gångerna en besvikelse.

Jag har grunnat på orsakerna – här kommer mina Top 3:

1. Den perfekta ledigheten för hela familjen är en utopi.

Det är en ren och skär omöjlighet att uppfylla hela konkerongens behov och förväntningar (speciellt om man har två tonåringar som också måste ges frihet att bygga sitt eget sommarinnehåll). Trots att vår familj alltid pratar ihop oss om var och ens önskemål inför semestrarna, så ändras saker och ting under sommarens gång, väder och vind spelar in och det inträffar allt möjligt oväntat som kullkastar de bästa intentioner och planer.

2. Vi har alla upplevt magiska somrar, som förvandlats till ouppnåeliga ideal.

De där ultimata somrarna lever kvar i våra hjärnor i form av underbara videosnuttar med oss själva som hjältar och hjältinnor - solkyssta, fräscha och lyckliga. Varje år innan semestern upprepas i mitt huvud en liten film där solen skiner, havsvattnet är varmt (och algfritt!), familjen utövar roliga vattensporter tillsammans och allt är bara sagolikt. Magiska somrar uppstår dock inte på löpande band.

3. Visst är det härligt att göra ingenting, men - note to self - jag föredrar när dagarna fylls med mer innehåll än bara slappande.

Jag tyckte att det var superskönt när vardagen återinträdde! Att få aktivera kroppen igen på morgongymmet. Att få skratta sig fördärvad åt kollegernas dåliga skämt. Att få höra ungarna bubbla ur sig allt om de första skoldagarna… Jag insåg att jag längtat efter allt detta och att för mig är viss puls nödvändig även under ledigheten.

Hör du till den 50% som tycker att sommaren blev en besvikelse? Känner du igen dig i ovanstående? Skriv gärna och berätta om din frustration!

Jag återkommer inom kort med möjliga lösningar på semesterdilemmat!

På väg hem i sommarnatten... Just denna stund var en av de härligaste i somras :-)

På väg hem i sommarnatten... Just denna stund var en av de härligaste i somras :-)

Så slipper du jobbångesten i sommar

Att vara mental tränare är fantastiskt roligt – det ger mig möjligheten att träffa människor, allt från barn till pensionärer, i väldigt olika livssituationer. Det är alltid lika spännande att träffa en ny klient eller ett nytt team och försöka förstå hurudan peppning de bäst behöver i den situation de befinner sig i.

Det som värmer allra, allra mest är att få tack och positiv feedback. Det behöver inte vara någon stor grej, men det känns alltid lika fint att ha kunnat hjälpa någon ens en liten bit på traven.

Tidigare den här veckan blev jag superglad då en trevlig prick kom fram och tackade mig.

Personen hade suttit i publiken på en föreläsning som jag drog för ett tag sedan. Den handlade om Job Crafting (omformning av arbetet). Personen berättade att föreläsningen hade gett inspiration till att se över arbetsuppgifterna och att lämna bort åtaganden som kändes jobbiga.

Som ett resultat hade arbetsbördan minskat med 30%. Det hade gett möjligheten till att istället ta sig an intressantare projekt och lett till att jobbet blivit mycket mer givande. Personen strålade i kapp med solen, det var härligt att se!

Det fick mig att börja tänka på det så kallade efter-semester-syndromet. Det som förorsakar störst stress för många är tanken på dagen då semestern är över och vi måste återgå till jobbet. 

Under semestern är det inte tänkt att man ska fundera på jobbgrejer, men jag skulle ändå rekommendera till lite begrundan.

Om tanken på att återgå till jobbet känns olustig så kan lite förberedelser vara på sin plats. Under sommaren får man ofta en lagom distans till arbetet och ser saker och ting lite klarare. Därför är det inte helt fel att använda en skön sommardag på stranden till att dämpa jobbångesten.  

Ta med papper och penna till stranden. Börja med att fundera över vad exakt det är som ger dig jobbångest, dvs vilka delar av ditt arbete som du inte trivs så bra med. Skriv ner. Tänk därefter igenom vilka arbetsuppgifter du gillar och skriv även ner dem. Gör ännu en tredje förteckning där du listar sådant som du önskar mer av i ditt arbete.

Lägg listorna åt sidan och gå och bada. Njut av semestern och låt det undermedvetna jobba på ett par veckor. Jag är ganska säker på att det i din hjärna ploppar upp idéer på hur du skulle kunna omforma ditt arbete för att trivas bättre, öka din motivation och förverkliga dig själv på jobbet!

Hör gärna av dig med tankar och funderingar, om vi inte hörs av så önskar jag dig en underbar sommar!

Är du klar med dina listor? Häng med på ett dopp!

Är du klar med dina listor? Häng med på ett dopp!

Så tränar du dig i att misslyckas – fem tips

“Och varför behöver jag göra det?”, blir kanske din spontana reaktion.

Eventuellt behöver du inte. Men om du är som folk är mest så kan det innebära ett rikare liv. 

De flesta av oss är rädda för att misslyckas. Att lida nederlag gör ont, därför undviker vi det. Därmed undviker vi också att göra sånt som kan resultera i nederlag, såsom att prova på nya saker. Vi håller oss i vår comfort zone och rör oss på ett område där vi känner oss säkra. Men det är utanför bekvämlighetszonen som vi växer, lär oss och utvecklas allra mest.

Och vet du vad:

Det är omöjligt att inte misslyckas!

Hur du än försöker undvika misslyckanden så kommer du understundom att gå bet i livets svängar. Därför är det lika bra att öva upp sin förmåga att omfamna motgångar som en del av tillvaron.

Själv har jag merparten av mitt liv gått omkring och varit rädd för att fallera. Jag byggde upp perfektionism och kontrollbehov som redskap för att alltid lyckas. Lyckades jag med att alltid lyckas? Naturligtvis inte. För framgång varar inte för evigt utan förr eller senare åker man dit; det är omöjligt att inte misslyckas.

För några år sedan började jag hitta andra sätt att tänka. 

Såsom att det inte finns nåt bakslag jag inte överlever (heureka!). Att jag inte ÄR mitt misslyckande (misslyckande är en händelse, inte en person). Att jag lär mig nåt viktigt (som jag kan dra nytta av framöver). 

Ja, det känns illa en tid men motgångar är tillfälliga, inte permanenta, så det går över. Dessutom kan du förbereda dig lite på dem:

Fem tips för att träna dig i att misslyckas:

1. Fallera mera

Det finns två briljanta finska uttryck: “Tekevälle sattuu” och ”Rapatessa roiskuu”. Jag har försökt hitta motsvarande på svenska men inte riktigt lyckats, närmast kommer kanske ”De enda som aldrig begår fel, är de som aldrig gör någonting”. Idén är alltså att det är långt bättre att försöka och gå bet, än att inte försöka alls. Och ju fler försök du gör, desto sannolikare är det att nåt går lite fel ibland, men desto sannolikare är det också att du når framgång!

2. Anamma ett dynamiskt förhållningssätt

Forskaren Carol Dweck har kommit fram till att vi kan ha antingen ett statiskt eller ett dynamiskt förhållningssätt till livet. De som har ett statiskt förhållningssätt anser att människans egenskaper är medfödda och oföränderliga. De som däremot är utrustade med ett dynamiskt förhållningssätt tror på att var och en kan utvecklas och förändras, och är dessutom villiga att anstränga sig för att lära sig nya saker. Därutöver har de insett att bakslag är möjligheter att utvecklas. Jag rekommenderar starkt att inta en dylik attityd till livet!

3. Utmana dina rädslor

Här behövs det lite självanalys. VARFÖR är du rädd för misslyckanden? Ofta kan det vara fråga om ganska stora känslor, såsom rädsla för att inte vara omtyckt eller älskad. Då behöver du komma ihåg att du ÄR inte dina misslyckanden! Även om du gör nåt som inte faller så väl ut, så är du fortfarande samma underbara människa väl värd att bli älskad och omtyckt!

4. Gå utanför bekvämlighetszonen

Samla mod och gå ut ur din bekvämlighetszon, även om det är skrämmande. Tänk dig en utmaning som du skulle vara beredd att kämpa lite för. Hur ser den prövningen ut? Börja en ny spännande hobby, söka drömjobbet eller utbilda dig till det du egentligen vill bli? Börja med att ta små små steg mot utkanten av zonen och reflektera på vägen. Ibland kanske du tar ett felsteg här och där, men då är det bara att rätta till riktningen och gå vidare. 

5. Gör ditt bästa och var nöjd!

Inte alltför länge sen tog jag på jobbet ett beslut som gjorde en kollega väldigt upprörd. Det kändes som ett misslyckande och fick mig att bli jätteledsen. Men jag tog det lungt och begrundade händelsen. Ganska snabbt kom jag kom fram till att jag hade gjort det BÄSTA beslut jag kunde med de fakta jag hade tillgång till. Jag hade tänkt på företagets bästa och ingen skada hade skett. Med facit i hand var det ändå bättre att jag hade agerat än låtit bli. (Några dagar senare hade även kollegan kommit till insikt och bad om ursäkt – starkt gjort!) 

Ja, det är tungt när det inte går som man tänkt sig. Men sluta aldrig att försöka. Du överlever. Den där jobbiga känslan går över. Och du växer som människa. Ta ett steg tillbaka och analysera vad som hände, varför samt vad kan du göra annorlunda nästa gång. Använd floppen som en språngbräda mot nya framgångar!

"Det är stoltare våga sitt tärningskast än att tyna med slocknande låge. Det är skönare lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge."    Verner von Heidenstam

"Det är stoltare våga sitt tärningskast
än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till den sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge."

Verner von Heidenstam

Det finns inga misslyckanden

Ordet ”misslyckas” borde strykas från ordboken! Visst kan ju saker och ting gå lite fel ibland, och klart att det händer att allting inte alltid går som i Strömsö, men misslyckas, nej det gör man inte.

Låter det konstigt? Låt mig förklara.

Häromveckan mentaltränade jag ett handbollslag med 11-12 åriga flickor. Kvällens tema var misslyckanden och de fick fundera över vad ordet egentligen innebär. Svaren var lika härligt fantasifulla som barn i den åldern ännu är. Men sen slog de huvudet på spiken:

“Att misslyckas är ett bevis på att man försökt.”

Vilket underbart svar! För det är just så som det är. Ett misslyckande är ett försök.

Om maträtten jag nyss lagade inte blev så god, så var det inte för att jag inte skulle ha försökt laga en välsmakande måltid. Om jag inte fick jobbet jag så gärna ville ha, så försökte jag i alla fall ge mitt allt. Om skottet mot mål gick förbi, så var det enormt mycket bättre att jag försökte skjuta mål än att låta bli.

Gemensamt för alla dessa situationer är att vi kan lära oss någonting av dem. Hur ska jag laga just den här maträtten för ett smakligare resultat? Vad kan jag ändra på nästa gång jag söker jobb för att få det? Vilka saker bör jag beakta när jag skjuter mot mål så att bollen sannolikare går in?

Alltså; det finns inga misslyckanden – bara lärdomar och utveckling.

Som mental tränare stöter jag på många som är rädda för att misslyckas. Orsaken är ofta dålig självkänsla och en undermedveten, automatisk koppling i hjärnan som säger “Om jag misslyckas med nåt så är jag misslyckad som människa.”

Vad vi behöver lära oss är att särskilja på person och handling. Om nåt vi gör floppar lite, så innebär det inte att vi är floppade människor. Det är bara att ta nya tag och försöka på nytt!

Så var inte rädd för misslyckanden - ursäkta, jag menar felslagna försök. Det är bara bra med bakslag! Varför? Det leder till att man kan prova olika saker, lära sig en massa och gå framåt i livet. Utan motgångar så finns det inte utveckling, eftersom vi inte skulle lära oss vad som INTE funkar, och kunna försöka på nytt på ett annat, måhända bättre sätt.

Visst kan det göra fruktansvärt ont och kännas oerhört tungt ibland när allt inte går som vi tänkt oss, men kom ihåg detta:

Det finns inget felslaget försök du inte överlever!

DET är en hiskeligt fin och stor tanke tycker jag! Lär dig att våga fallera och du kommer att växa som människa! Återkommer inom kort med lite konkreta tips.

Tjingeling så länge!

Blev ditt försök en limbo? Ge inte upp utan ta lärdom och försök igen!

Blev ditt försök en limbo? Ge inte upp utan ta lärdom och försök igen!

Bästa och enklaste receptet på mjölkfri glass!

Magen har igen krånglat ett tag nu. Mina diagnoser IBS, reflux och diafragmabråck är elakingarna som ställer till det för mig emellanåt. Då är det back to basics som gäller för att lugna magen.

Efter att i några dagar ha levt på egenbakat havrebröd, gurka och vatten så brukar det börja kännas bättre. Så även denna gång.

Ett livsmedel som jag undvikit i många år är mjölk och mjölkbaserade produkter. Ett annat är socker, som får min mage att svälla upp. Inga större problem att ge upp någondera av dessa två, men kombinerat medför bortlämnandet en stor livsförsämring för mig – jag måste avstå från glass! Och jag som älskar glass!

Därför har jag börjat experimentera med alternativ till traditionell glass.

Först började jag mixa fryst banan med olika ingredienser, såsom avokado och jordnötssmör. Bananjordnötssmörglassen (vilket underbart ord :) har blivit en stående favorit som jag fortfarande lagar ganska ofta. Det är så gott och så enkelt: frys ner 2 mogna bananer i bitar och mixa dem med 4 msk jordnötssmör. Klart!

Men nu har jag hittat på ett nytt kanonrecept! Här kommer det:

Mjölk- och sockerfri (nästan) nutellaglass:

  • 1 burk Cuisine soya (=vispgrädde gjort på soja)

  • 1 burk Xylit nougatcreme (=Nutella sötat med xylitol)

Gör så här: Vispa sojagrädden till skum. Rör ner nougatkrämen. Frys i ett par timmar och njuut! Toppa med hackade hasselnötter och kakao innan servering.

Helt sockerfritt blir det inte eftersom sojagrädden innehåller lite socker. Xyliten beställer jag från Tyskland. Om du inte är rädd för socker så kan du ju också använda vanlig Nutella. Har du tid och ork så är det allra bästa att göra egen Nutella, det blir supergott! Här är t.ex ett recept, du kan ersätta florsocker med xylitol som man hittar i vanliga matbutiker.

Ibland smaksätter jag enbart hälften av sojavispet med Xylit, och smaksätter andra halvan med 4 st smultna Nellie Dellies (steviachokladstänger) och 2 msk honung. Det gillar resten av familjen :)

Tipsa gärna om du har bra recept på hälsosam glass!

Så här ser ingredienserna ut. Oftast gör jag alltså glassen enbart på två ingredienser; Cuisine soya och Xylit. Mums!

Så här ser ingredienserna ut. Oftast gör jag alltså glassen enbart på två ingredienser; Cuisine soya och Xylit. Mums!

Fejka dig till ett bättre liv – så gör du!

“Bluffa tills du kan göra det på riktigt” eller “Fake it ‘til you make it”. En absolut strålande princip!

Jag är ett stort fan av denna lilla levnadsregel. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg var och när jag hörde uttrycket första gången, men jag minns att det gick rätt in i själen för att stanna.

Jag tillämpar det rätt ofta. I dag till exempel.

Jag skulle dra mentalträning för ett idrottslag på seneftermiddagen. Hela dagen var jag supertrött, du vet sådär fullständigt seg som man kan vara någon gång ibland.

Hur i all sin dar skulle jag komma ur tröttheten och klara av att dra en energisk och inspirerande föreläsning?? Fanns bara en sak att göra – vara låtsasenergisk! I bilen på väg till föreläsningen satte jag på den peppigaste musik jag kunde komma på, sittdansade och vrålade med i låten för full hals.

Det funkade! Med låten fortfarande poppande i huvudet steg jag med hurtiga kliv in i klassrummet och framträdde lika piggelin som vanligt.

I mitt förra blogginlägg lovade jag komma med några tips på “Fake it ‘til you make it”.

Det mest kända exemplet är Amy Cuddys “Power Posing”. Amy är en amerikansk socialpsykolog som har blivit vida känd för sitt Ted Talk om Power Posing. I videon berättar hon hur människans självsäkerhet bevisligen växer när man står i en position som signalerar makt och styrka, en sk kraftpose.

Andra forskare har t.ex. gjort experiment där studeranden presterat bättre på kognitiva tester när de bar vita läkarrockar, introverta som blivit mer extroverta när de gett sig ut för att vara äventyrliga, pratsamma och energiska, samt nedstämda som blivit gladare när de fejkat leenden.

Vad det handlar om är att lura våra små grå.

Det är nämligen så att känslor följer handlingar (feelings follow behavior). Vår kropp skickar signaler till hjärnan om hur vi känner oss. Så genom att agera på ett speciellt sätt kan vi överlista hjärnkontoret, som ofta har snöat in sig på ett visst tillstånd och inte är så ivrigt på att förändra sig.

Men i stället för att vänta på en viss känsla att infinna sig, så kan du låtsas att det redan känns så – och efter en stund tror hjärnan att det är sant. Testa! Hur känner du dig just nu? Vad skulle du behöva mer av i ditt liv? Vill du känna dig gladare – spela glad! Vill du vara självsäkrare – spela självsäker! Vill du vara mer social – spela social!

Börja fejka redan idag! Berätta gärna hur det lyckades och vad som hände.

Den här kraftposen behövde jag inte fejka :-)

Den här kraftposen behövde jag inte fejka :-)

Fake it ’til you make it – så boostar du din framgång

Jag var rätt så färsk i arbetslivet när jag representerade min dåvarande arbetsgivare på en stor IT-mässa i Stockholm. I vår monter visade vi upp den senaste tekniken för hemmabio – en gigantisk TV-skärm som styrdes med trådlöst tangentbord och dito mus (ja det var typ 20 år sedan!).

Min roll var att agera inkastare till montern och föra presumtiva kunder till våra produktspecialister, som sedan demonstrerade systemet.

Bortåt eftermiddagen kom en reporter förbi och ville ha en demonstration. “Självklart”, svarade jag glatt och började följa honom in i montern. Som var tom! Våra båda produktkillar var totalt försvunna. Panik! Nu var goda råd dyra.

“Fasen, det kan väl inte vara så svårt att dema dethär”, tänkte jag efter en rapp överläggning med mig själv, och satte igång att pladdra på. Antagligen lät jag trovärdig för reportern gjorde ett snabbt telefonsamtal och ögonblicket senare dök en kameraman upp.

Samma kväll var lilla jag huvudpersonen i ett inslag från mässan i Sveriges TV4:s nyhetssändning… Gissa om jag blev vald till “veckans arbetstagare” :-D :-D :-D

Och varför berättar jag detta?

De senaste dagarna har jag funderat mycket på att vi tenderar att vara alltför blygsamma av oss, speciellt vi finländare. Ofta helt i onödan. Vi kan mer än vi tror! Vi behöver bara lura vår hjärna lite.

Vår hjärna stoppar oss många gånger från att agera. Vi tänker att vi inte är redo, att det rätta ögonblicket inte är inne eller att vi inte klarar av saken i fråga. Vi tror att vi behöver skaffa oss mer självsäkerhet, erfarenhet eller energi innan vi kan ta nästa steg.

Sanningen är dock en annan.

Har du hört uttrycket “fake it ‘til you make it”?

Forskning visar att om vi fejkar en sinnesstämning så kommer hjärnan att tro att det är sant. Om vi låtsas vara självsäkra så blir vi det. Eller glada. Eller energiska. Osv.

Och varför ska man låtsas kanske du undrar? Är inte det att agera falskt? Att ljuga? Att vara någon annan än den man egentligen är?

Nope. Vad det handlar om är att överkomma rädslor och förstärka tron på sig själv. Att gå utanför sin bekvämlighetszon med morskhet och tillförsikt.

Att agera med självsäkerhet, tills man har utvecklat den självsäkerhet som krävs för att lyckas.

Det funkar, jag lovar! Du kan tänka dig att mitt självförtroende växte med flera hundra procent den där gången när jag demade nåt som jag egentligen inte visste ett jota om och hamnade i TV-nyheterna!

Du kan överlista dina små grå och få dem att tro vadsomhelst, det kräver bara lite övning! Du kan börja redan idag att spela förtroendeingivande för dig själv och andra, och kolla vad som händer. I nästa bloggartikel kommer jag att ge fler tips på hur du gör i praktiken för att “fake it ‘til you make it”.

Eller som Pippi Långstrum sade:

“Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert!”

"Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert!" Och bra gick det :-)

"Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert!" Och bra gick det :-)

Sprid lite mysfaktor på jobbet!

Jag var i full färd med att pina motionscykeln för brinnkära livet då två gubbar klev in på gymmet. Den ena, iklädd islandströja, tog sikte på roddmaskinen och den andra, utrustad med en CRC-burk, började undersöka benpressen.

Glatt småpratandes med varandra inspekterade de omsorgsfullt hur det stod till med maskinerna.

“Oj, här fattas ett lager.”

“Kolla, den här delen måste bytas ut på direkten, annars pajar apparaten inom två veckor.”

Road följde jag med deras förehavanden.

CRC-gubben märkte att de hade fått en betraktare och var inte sen att ta tillfället i akt att dra några historier.

“Den här styrkesalen byggde vi för 40 år sedan. Den var ett av de första arbetsplatsgymmen i Finland och utrustad med det bästa som gick att få på marknaden. Men vet du, med bra skötsel håller redskapen hur länge som helst.”

“En av cheferna tränade här även efter sin pension och lyfte 480 kg i benpress. Egentligen är den inte gjord för så stora tyngder, men jag sa till honom att kör på bara, jag fixar en ny om den går sönder.”

“Någon hade förresten glömt 40kg på benpressen idag, det är inte bra, då lagren inte klarar av att det ligger tyngder på dem en längre tid.”

Jag bara nickade till svar och lät honom berätta allt han hade på hjärtat, medan vi båda fortsatte med det vi höll på med – jag med mitt träningspass och han med att undersöka manickerna. Här och där gav han en liten dusch smörjmedel och putsade noggrannt med en uttjänad T-skjorta. Islandströjan, som hade blivit klar med roddmaskinen, var helt uppslukad av att testa kabelmaskinen.

Nästan motvilligt avslutade jag träningen, tackade gubbarna för att de tar väl hand om gymmet och avlägsnade mig mot omklädningsrummet.

“Ring mig om du märker nåt som behöver åtgärdas. Vi kommer ju hit regelbundet men vi kan rycka ut akut också. Mitt nummer finns på anslagstavlan därborta”, ropade CRC-farbrorn efter mig.

Genom dörren hörde jag hur de fortsatte med sitt mysiga småprat om redskapen och deras skick.

Uppiggad av detta extraordinära inslag i min workout gladde jag mig åt att få ha tagit del av hur radarparet satte ner hela sin själ i sitt arbete. De tog hand om gymredskapen som vore de små barn som kärleksfullt behöver omvårdnad. Tänk att ha hållit på med samma sak i 40 år och fortfarande vara så engagerad i sitt arbete, och så stolt över sitt jobb! Imponerande.

Kanske fäste jag extra uppmärksamhet vid dessa muntra farbröder eftersom jag precis läst undersökningen “State of the Global Workplace” och att hela 76% av arbetstagarna i Finland är oengagerade i sina arbeten…

Vi skulle nog behöva lite fler engagerade, glada gubbar som sprider mysfaktor där de går fram. Och gummor med för den delen.

Förutom CRC-gubbens nummer finns även denna fina skylt på gymmets anslagstavla

Förutom CRC-gubbens nummer finns även denna fina skylt på gymmets anslagstavla