Attans vad jag redan gillar 2017! Har svårt att fatta att det bara har gått 12 dagar på det nya året, så mycket livat som det har hänt.
Det började redan på nyårsdagens kväll då jag fann mig själv rocka loss på scenen i Sverigebåtens nattklubb.
Även om jag i ungdomens glansdagar hade en rätt så hyfsad sångröst, så liknar den nuförtiden mer ett patetiskt klagoljud. Den drillas ju endast när jag av hjärtans lust skrålar med i vad som råkar strömma ut ur bilradion (samtidigt som jag sittdansar), vilket inte på långt när är tillräcklig övning för att stämman ska klinga lika ljuv som en gång i tiden. Trots det så skulle jag vilja påstå ett en så svängig version av Freestyles “Vill ha dig” hade den publiken nog inte upplevt förut!
Väl hemkommen så gick det inte många dagar innan jag befann mig i en ny, lika överraskande situation.
Den här gången iklädd endast baddräkt och hjälm samt med en jättebadring under armen. Tillsammans med andra barnasinnade (läs: barn) stod jag i beredskap att kasta mig utför en våghalsigt virvlande vattenrutchbana, påhejad av yngsta sonen. När jag väl tumlat ner, samlat ihop armar och ben samt konstaterat att jag klarat denna riviga färd helskinnad, så när som på ett skrubbsår på armbågen, kunde jag inte låta bli att tycka att det var en ganska häftig upplevelse.
I tisdags kväll stod jag inför följande utmaning.
Jag hade lovat ordna en matlagningskurs för ett handbollslag som jag mentaltränar. Eftersom laget i fråga består av tonårspojkar, vars matintresse möjligen begränsar sig till läskedrycker och hamburgare, så var jag rätt så nervös för hur kvällen skulle förlöpa. Det hade jag dock absolut inte behövt vara!
Kostrådgivaren jag anlitat, Anna-Karin Mellblom, var oerhört inspirerande och kunde verkligen ta killarna på rätt sätt! Hon fick 20 rastlösa fjortisar att fullständigt koncentrera sig på hur man lagar nyttiga mellanmål samt kocka tillsammans så mjölet yrde och kryddorna sprätte. Det var otroligt fint att se deras hängivenhet och intresse för att lära sig nyttiga alternativ till chips och energidrycker.
Årsstartens händelser bildar helt klart ett mönster; jag har utsatt mig för utmanande situationer.
Varför? Har jag drabbats av ålderskris eller har jag behov av extra spänning i livet?
Nej, jag har startat en ny fas, en fas där ingenting är omöjligt. Jag älskar att sjunga men är mer än medveten om att jag sjunger hellre än bra. Så vad gör det? Huvudsaken att man gör sånt man blir glad av, går upp på scenen och ger järnet om man känner för det!
Tidigare skulle jag ha gett efter för min mentala blockering och tänkt “Jag kommer inte att sjunga låten perfekt så då låter jag bli”. Men inte nu längre! Min inre perfektionist kan se sig därbak, för det örat tänker jag inte längre lyssna på! Vill jag ställa mig på en scen och sjunga så gör jag det! För även om jag inte kan stoltsera med att ha träffat varenda en ton under det där uppträdandet på Sverigebåten, eller ens särskilt många, så var det desto mer fyllt av känsla och inlevelse, till åskådarnas förtjusning.
För mig kommer 2017 att bli året då jag vågar släppa loss på allvar, hänger du på?
Livet behöver inte vara perfekt för att vara fantastiskt!