Mika Poutala är en av mina stora idoler. Han är en framgångsrik skridskoåkare som har deltagit i fyra OS med fjärde plats som bästa placering. I sin bok ”Mitä menestyminen vaatii?” (Vad krävs det för att nå framgång?) beskriver han sin idrottskarriär och ger sitt recept till att lyckas här i livet.
Mika är också en fängslande talare. Jag har haft det stora nöjet att få lyssna till honom vid två olika tillfällen. Båda gångerna satt jag på första parkett, fullständigt trollbunden. Det andra tillfället ägde rum bara för några månader sedan. Då beskrev han hur hans bok kom till.
Precis som jag hade Mika länge drömt om att skriva en bok.
Han hade gjort ett par halvhjärtade försök att komma igång. En vacker dag insåg han att det grämde honom att han inte kommit till skott.
Han bestämde sig för att prioritera skrivandet. Eftersom han vid tidpunkten ännu var elitidrottare tillbringade han mycket tid på träningsläger. Han räknade ut att genom att skriva lite varje dag, mellan träningspassen och på kvällarna, skulle det vara möjligt att författa ihop ett litterärt verk.
Sagt och gjort. Han införde en daglig skrivrutin, boken kom till och hans dröm gick i uppfyllelse.
Efter föreläsningen gick jag fram till Mika och tackade honom för en superintressant presentation. Jag nämnde att jag också drömmer om att alstra en bok och har påbörjat skrivprocessen ett par gånger, men att jag inte riktigt kan bestämma mig för temat. Han tittade lite halvskeptiskt på mig och kommenterade lugnt; ”Man kan ju skriva fler böcker.”
Ack så rätt han hade!
När jag körde hemåt bestämde jag mig – det är nu eller aldrig.
Visst har jag hört det förut – att om du vill skriva en bok så måste du ha en viss skrivdisciplin. Du behöver göra det till en vana. Men att i verkliga livet få se och höra en inspirerande person som faktiskt gjort så, och lyckats med det, gjorde saken så mycket mer konkret.
Inspirerad av Mika införde jag en ny rutin och började skriva lite varje dag. I början försökte hjärnan göra motstånd, men när jag väl kom igång fanns det inget som kunde stoppa mig. Det känns som att texten finns inom mig och bara väntar på att få komma till pappers. Temat kom också till mig väldigt naturligt den här gången (och ja, det blev ett annat tema än vid de två tidigare försöken :).
Precis så är det med vanor!
Först känns de motiga, eftersom man behöver skapa nya kopplingar i hjärnan. Men när detta har skett så blir den nya rutinen världens naturligaste sak och sen kan man knappt vara utan den. Nu bara väntar jag på att få min dagliga skrivdos.
Enligt en undersökning gjord av Books on Demand / Cint så drömmer var tredje svensk om att skriva en bok. Gör du också det? Hur kunde du gå tillväga för att få in skrivandet i vardagen?
Att sitta på stugan och skriva är oslagbart! Inspirerande miljö och inget som stör skrivron.