Lördag kväll. Nybastad entrar jag köket och upptäcker att han är i full färd med att poppa en flaska bubbligt.

”Ikväll ska vi fira”, ler han.

”Shit, VAD har jag missat??!!”, tänker jag desperat. ”Bröllopsdag? Födelsedag?” Snabbt bläddrar jag igenom mitt hjärncellsbibliotek men får inga träffar.

”Jamen så trevligt”, smilar jag tillbaka. ”Men vad är det vi ska fira?”

”Att du har nått din målsättning”, säger han.

Jag blir allt mer förbryllad. Han ler ännu bredare och fortsätter: ”För tio år sedan sade du att din dröm är att jobba som professionell föreläsare. Du är där nu.”

Paff drattar jag ner på en stol och låter hans ord sjunka in. Tidigare i veckan har jag berättat för honom att jag känner mig aningen stressad, eftersom jag har så många föreläsningar inbokade den här våren. Samtidigt hade jag insett hur stor efterfrågan det faktiskt är på ”må bra”-föreläsningar just nu.

Föreläsningar avspeglar vad som händer i samhället.

Den utdragna pandemin har resulterat i ett ökat illamående och kriget i Ukraina har ytterligare ökat behovet av att stärka sitt psyke.

Behovet av inspirerande föreläsare är större i tuffa tider. För min del har det märkts på en ökad efterfrågan på föreläsningar med välmåendeteman som ”Hur ta hand om sitt välmående i kristider”, ”Framtidens arbetslivskunskaper – att rusta sig för det nya normala” samt ”Motivation och att leva i ständig förändring.”

Glädjande är också att ett flertal skolor har bokat mig – det gör mig så varm i hjärtat!

Dels blir jag glad för att de vuxna i skolorna bryr sig lite extra och gör saker för att hjälpa ungdomarna, som brottas med mycket orostankar just nu, och dels är det alltid extra inspirerande för mig att få nå ut just till ungdomar. Förhoppningsvis kan jag ge dem några guldkorn att ta med sig på sin väg genom livet!

Däri ligger också hemligheten bakom min passion för att föreläsa. Jag har alltid varit en ”hjälpare” och har tidigt i livet börjat fundera på hur jag kan hjälpa andra. Någon klok människa har sagt att ”Finn din styrka och använd den sen till att hjälpa andra”. Jag är oerhört tacksam över att jag har hittat mitt sätt att hjälpa! Om jag kan så några frön som inspirerar folk till ett bättre välbefinnande eller positiva förändringar så har jag lyckats.

Tillbaka till lördag kväll och bubbel.

Jag vaknar ur mina funderingar och återgår till nuet. ”Men det var faktiskt redan för tjugo år sedan som jag sade det där! Vi var nygifta och jag gick och drömde om att föreläsa”, inser jag och säger det högt.

”Tio eller tjugo år sedan spelar ingen roll. Huvudsaken att du har uppnått din dröm. DET ska vi fira!”, säger han och häller upp i finaste glasen.